Angående frälsning?

Reg
23 Juli 2019
Inlägg
58
Om en människa gör något, ateist som religiös, är det för egen vinning. Livet är inget annat än en ständigt pågående risk-/sannolikhetskalkyl av alternativen som kan ge "meningar med livet". Några meningar med livet finns inte, de måste vi själva skapa också, med tillhörande analys, för att hålla vår buffer av detta på en säker nivå, går den ner till noll deppar man ihop och dör.

En fattig uppväxt som barn kan t.ex. göra att man efter en längre (eller intensivare) period väljer att placera en stor mängd "att bli rik" i meningen-med-livet-buffern, stämpla fast den jävligt hårt, fast inte så hårt att hoppet inte alls kan röra sig. Medan man växer justerar man den lite hit och dit, och när man är 15 år har 95% av hjärnan utvecklats.

Kopplingar mellan neuroner är nu väldigt ansträngande att bryta, flytta runt och skapa nya. "Att bli rik" ligger kvar, inte ens att få ett barn kanske gör att du orkar (eller vågar, vilken person skulle du bli du om det här som nästan har blivit ett fundament, försvinner) arbeta på det. Du får faderskänslor men det finns knappt plats för dem, så du satsar på svulsten. Ditt mål blir att de "aldrig ska uppleva det du gjorde", och du skämmer bort dem.

En gång sa Jesus till mig så här: jag har gett dig det här, ska jag berömma dig för att du har det också? Och jag svarade "ja, vem fan ska göra det annars?" https://www.youtube.com/watch?v=zVOuRQPPdoo
 
Topp