Sen hör jag små slag mot mitt lite öppna fönster, nån skjuter insekter på/genom det, en av dem hittar jag i min säng strax efter, den är grön och formad lite som ett av spökena i "pac man" spelen, möjligen nått inslag av orange med, men osäker då jag bara han se den väldigt kort tid innan den smet undan. Några dagar senare blir min mammas växter angripna av nått som skapade nått vit aktigt på dem, jag såg det inte utan bara hörde henne säga det, men självklart va det insekterna som gjort det. Ser även en av byggarbetarna gå till en container på andra sidan gården när jag satt vid fönstret och ta i containern på ett mycket märkligt sätt, som om han undra vad den va gjord av, han kände på en stor container, varför gör man så. (jag upprepar att jag berättar detta för jag läst om exakt samma saker, det enda jag inte läst om är hur dem lyssna på mig från grannlägenheten, alla andra saker jag nämnt finns det andra som upplevet på exakt samma vis, allt!! Containern, glasögonen, skrattet, ylandet, insekterna, och mer, möjligen även hörapparaten, men det mins jag inte att jag läste)
Senare skrev jag om omskärelse, och fick tre små hårda objekt/stenar mot rutan. Möjligt att dom har gjort det fler gånger, men eftersom det ibland knakar i fönstret utan att nån skjuter på det så vet jag inte om dom har det, bara en gång kunde jag uppfatta det, och då mest för att det va tre snabba skott i rad.
Sen har vi när jag nämnde lite för mycket på intre.se, och min mamma ett par dagar senare kommer hem och säger hon ramlat på cykeln, för att styret va löst. Hennes ord "styren kan ju inte bara lossna av sig själv" och då har hon cyklat flitigt hela sitt liv, aldrig haft en bil. Och hon vet inte heller nått om det jag berättar.
Det är det perfekta brottet, väl planerat hur dom ska göra så det blir omöjligt för mig att prata om det utan att se paranoid ut. Men jag vet att det hänt, inte tror. Detta är psykologisk krigsföring, vi är i krig och fienden rör sig fritt bland oss, utan hinder. Värst av allt är att dem verkar tycka det är kul, jag har försökt resonera med dem, jag har försökt sluta prata om det som gjorde att dom kom hit (vilket är det jag lärt mig från Eric Dubay), jag har försökt säga att jag ska helt sluta skriva på internet, aldrig mer logga in på en sida, men inget hjälper, dem kommer inte låta oss va i fred. Och jag förstår nu att det kvittar vad jag gör, dom kommer fortsätta, även när dem är färdiga med mig kommer dom fortsätta med mina nära tills vi alla är döda, sjuka eller inlåsta, för dem ser oss som fiender och tycker det är skit kul att jävlas med oss. Ni är också deras fiender och dom kommer hitta er förr eller senare troligen, kanske dem redan har hittat er utan att ni märkt det. Vi behöver ta tillbaka vårt land och stänga ut sånt här folk, men det kan ju bara ske om vi alla kan enas, så vad finns det att enas om? Sanningen. Om alla tar sig tid att lära sig sanningen och pratar om den öppet så bör folket bli mer enade och när alla pratar öppet så blir det för många måltavlor för att dem ska kunna åka och ge sig på enskilda personer, er röst räddar liv. Vill ni ha enighet? Vill ni ha en vacker värld och land att leva i? Lär er sanningen och gör det ni bör göra. Gör er forskning, er "due diligence", och få andra att göra det. Börja med att kolla noga på Eric Dubays forskning. Det är hans info som get mig problem, det finns mycket sanning i det han sprider, och sanningen har makten att ena folket. Alla måste göra sitt själva för att en förändring ska kunna ske, enskilda personer, eldsjälar, som alla gör sin del är den enda räddningen, var och en måste göra sitt, läsa, titta, prata, skriva, klicka på musen, är allt som krävs för en förändring. Deras makt är bara ett korthus, och det kommer rasa, hjälp till att blåsa.
(nu är jag förhoppningsvis färdig med att prata om detta, men vet ju inte vad framtiden har att ge.)