Hade offentlighetsprincipen räknat med den digitala utvecklingen?

[Richard]

Ja, frågan är kanske lite dumt formulerad. Själva lagen är ju inget som kan räkna själv...

Men jag har för mig att offentlighetsprincipen finns inskriven i grundlagen. När den började gälla vet jag inte, men hade man räknat med internet och att det kunde bli sådan noll koll på alla papper som blir offentliga? Man har sedan den började gälla rätt att ta del av alla handlingar som kommunikationer med myndigheter o annat som omfattas av den. Vem som helst kunde traska ner till stadens tingsrätt o få ut en dom för en tia. Men den utnyttjades inte särskilt mycket.

1988 så kom min pappa hem från ett Rotary-möte, och där hade man "avslöjat" namnet på "42-åringen" (Christer Pettersson) som satt häktad misstänkt för Palmemordet. Jag var runt 8 år då o tyckte det var nått superhäftigt att man visste vad "42-åringen" hette. Något man trodde var jättehemligt.

På 90-talet missbrukades offentlighetsprincipen av pedofiler, som tog del av bevismaterial i form av bilder o filmer på övergrepp, som ville ha det för "privat bruk". Man kunde få en kopia av ett videoband som blivit offentligt i en utredning. Nu har dom som väl är börjat censurera särskilt känsliga saker.

Men annars kan man på några klick, en länk till en nyhetsartikel eller ett personnummer o en halvtimmes väntan, få ut all information (med vissa undantag) om t.ex en brottsutredning där åtal väckts. I t.ex ens Danmark och Norge blir FUP:ar offentliga i samband med att åtal väckts.

Man kan också begära ut konversationer som skett via mail med kommunen. Jag skulle begära ut mina gymnasiebetyg för runt ett halvår sedan, o det "varnades" på sidan om att all mail blir offentlig. Jaja, jag tänker att nån är nog inte så intresserad av det, o vill nån veta så är det inte mer hemligt än dåliga betyg...

Tycker ni det är bra eller dåligt? Bör lagen ändras? Tror ni man hade räknat med att den digitala åldern? Nej, självklart kan man inte räkna ut nått liknande när lagen instiftades. Men visst är det smidigt o intressant att läsa FUP:ar om ett brott i sin egen stad, där man ibland känner personerna. När man själv omnämns är det kanske inte lika roligt... En kompis en gång upp till mig o ville låna min pistol-replika (en Hobbex-pryl). Trodde nån hade skrämt honom, det är ganska mycket droger där. Ja, så några timmar senare läser jag att ett apotek i stan hade blivit pistolrånat! Jag fattade ju direkt...

Det gnagde på mitt samvete de dagarna innan de hade fått fast honom... Ska jag ringa polisen o tjalla på min kompis? Givetvis konfronterade jag honom först, men han nekade till att det var han. Men nä, jag ringde aldrig polisen... Jag trodde jag skulle bli delaktig i rånet, i.o.m att det var min "pistol". Men nåja, han åkte dit via övervakningskameror ändå, o har suttit av de tre månader han fick. Jag frågade honom om han sa att det var min "pistol", men givetvis sa han inte det.

De hittade "pistolen" i en låda till en borrmaskin (fina bilder i FUP:en) gömd i källaren hos en gemensam vän i en husrannsakan. Jag tänkte ju, det hade ju kunnat vara hos mig istället de gjorde husrannsakan om jag tjallat på honom, o det är inget man vill ha i onödan. Främst för att man blir utan dator. Men givetvis begärde jag ut FUP:en o där stod klart o tydligt mitt förnamn som han lånat pistolen av. Jag antar att mitt ovanliga efternamn också nämnts, men inte skrivits ned.

Jag vill inte förekomma i några narkotika- eller våldsrelaterade FUP:ar o utredningar, men det är säkert redan gjort sen länge, då jag själv missbrukat tidigare (o även hotat folk hit o dit, så jag själv blivit misstänkt, där väcktes dock inget åtal).

Jag gjorde för ett par år sen själv lite hobbyundersökningar, genom att samköra tjänsten Lexbase mot personregistret o fick ut personnummer på samtliga dömda i närmaste tingsrätt under en period, i min kommun. Sedan bara skicka iväg en förfrågan på alla personnummer till tingsrätten o be om att få ta del av domar i deras namn. Kostade ett par hundra p.g.a att det var så många, annars är det nästan alltid gratis gällande enskilda fall. Givetvis läste jag hela domar där jag så mycket som hade en Facebook-vän inblandad. Hade kunnat begära ut FUP:arna också, men det orkade jag inte med

Vill nån ta del av en mindre mängd av min statistik som jag hittade nu, så finns den här;

https://imgur.com/rKpgbTQ

Så, min stora fråga är egentligen helt enkelt vad ni tycker om offentlighetsprincipen, tillsammans med vårt digitala samhälle?

EDIT: Offentlighetsprincipen har funnits i Sverige redan sedan 1766; https://sv.wikipedia.org/wiki/Offentlighetsprincipen

 

[0koll]

När offentlighetsprincipen infördes så räknade man inte självklart digitaliseringen eller missbruket som görs idag. Det är samma sak med att alla är tillgängliga på Eniro och Ratsit. Det finns i grundlagen men kan vilket jag hoppas ändras. Det finns inte många länder i Europa som har samma system som vi har.

Det kan vara roligt att läsa en dom, men så länge man inte själv finns med. Blir man dömd och domen tillgänglig kommer ingen tycka det är roligt. Liksom så länge inte jag själv påverkas. Blir man dömd har man fått sin straff, vad är vitsen med att ett helt land ska få veta allt? Men samtidigt så pratar vi alltid högt om integritet. Dubbelmoral!

 

[exet]

Det som kan utgöra brott i samband med domar och FUP-ar är när de publiceras. De som förekommer med personuppgifter i dessa dokument kan blir ärekränkta beroende på innehållet. Dessutom gäller GDPR, dvs personuppgifter i dem får inte läggas ut på nätet om inte sidan det läggs ut på har utgivningsbevis.

I flera andra länder maskas personuppgifter om de lämnas ut. Känner en person i USA som begärde ut en dom. Han fick inte göra det via mejl utan det skulle vara ett skrivet snigel-brev. Efter mer än 6 månader fick han domen. I USA använder de inte personnummer utan de har ett annat system men det är inte offentligt så det kan vara svårt att vete vem som avses. Därför är folk i USA mer skyddade än här.

Det som utgör problem med brottsdokument (och flera andra dokument) är att det finns personuppgifter i dem. Det pågår en utredning just nu om utgivningsbevis skall ge nätsidor rätt att delge personnummer. I våra nordiska grannländer får man inte lägga ut deras motsvarighet till personnummer i exempelvis personuppgiftssajter. Det kan bli så här i Sverige också snart och då kommer folk att skyddas mot uthängningar avsevärt bättre än idag. Men personnummer kommer säkert fortfarande finnas i domar mm och det är det som är problemet med dessa dokument. Det kunde man inte förutsäga när de gjorde dem offentliga.

Med ovanstående sagt är det alltså i princip bara de med utgivningsbevis som får publicera domar mm. De med utgivningsbevis publicerar dock sällan eller aldrig domar mm i sin helhet. Alla andra (som de på Flashback) KAN begå brott när de publiceras om de innehåller personuppgifter och de KAN begå brott mot förtal om folk i dem anses vara ärekränkta.