Själv är jag kristen konservativ, och ser exempelvis tysk kristdemokrati som en förebild. Länge hade jag en koppling till svenska kristdemokraterna, utan att vara formell partimedlem. Sedan något tiotal år stödjer jag dock socialdemokraterna, men detta betyder inte att jag gått och blivit socialist. Först var det närmast att en slags protest mot förfallet inom borgligheten, och ett valav det minst onda, men nu börjar det kännas mer logiskt.Kontinental kristdemokrati som jag ser det står för en pragmatisk politik i hela folket och särskilt småfolkets intresse, och steget från en sådan pragmatisk konservatism till en pragmatisk socialism, är faktiskt inte så väldigt långt. Kristdemokrati iTyskland och Benelux har ju aldrig haft något särskilt principiellt mot att samarbeta med socialdemokrater.
Så partibyte är nog inte så svårt, men regelrätt ideologibyte? Det skall man nog inte göra för ofta, men jag tänker på Erik Gustav Geijer seglande i bräcklig farkost, när han gick från de konservativa till liberalerna över en natt.