turtle sa:
Ja nu menar jag inte sånt där man kanske måste ljuga, tex om dom frågar om saker barn inte behöver veta. Men i onödan, eller bara av lat-/lätthet. Bästa exemplet skulle ju vara tomten, varför tror vi det är en bra idé att vi vuxna som ska lära barnen saker, istället ljuger för dem om nått helt onödigt. Förstör man inte förtroendet om man ljuger och blir påkommen? Och alla barn får ju veta att det är lögn för eller senare.
Verkligen ett mycket tänkvärt inlägg. Jag har egentligen inte så mycket att tillföra, utan ger mig på en resa som gör det lätt för mig och komplicerat för Gud.
1) Ibland behöver man dela en lögn?
2) Ibland behöver man dela en sanning?
3) Ibland kan eller vill man inte alls dela sin privata sfär med den andre?
Tingelingeling nu ska tåget gå, ut i vida världen, som man brukar säga.
Kristna verkar ha löst det med att Gud för det första är absolut kärlek och för det andra att han har den perfekta planen. Det innebär att all avvikelse från det är s.k. synd, alltså "att missa målet" om jag har rätt underrättelser.
Men sen kommer problemet, att de inte kan stå för vad de säger.
